Jag har varit i mitt ”förra liv” en som funderat massor på allt och inget. Men med tiden så har jag slutat bry mig mer och mer över vad andra tycker och tänker. Det är inte lätt alltid men jag har kommit långt. Jag jobbar mycket med mig själv. Kämpar med att tänka att jag duger så som jag är. Att jag inte behöver vara någon annan för att platsa in. Jag klär mig så som jag vill och följer ganska ”lite” trender. Jag är så som jag vill vara. Jag vill bli ännu bättre på att lita på mig själv samt få ett ännu bättre självförtroende. 

Jag kan märka hur jag blivit bättre på att inte bry mig om småsaker på samma sätt som innan. Att jag inte målar upp stora bravader av små skavanker. 

Att jag inte jämför mig med andra familjer. Vi gör som vi tycker är bäst. Vi äter det vi äter. Vi lever som vi lever. Och vi bryr oss inte om allt som är si och allt som är så. Vi gör som vi mår bäst! För livet är för kort!

Jag hade en tid i livet då jag försökte passa in och levde där efter. Och det tärde på mig något otroligt. Men nu, nu är jag på lång väg bort därifrån. 

Människan, är verkligen bra på att trycka ner andra. Att tillrättavisa andra. Speciellt då det kommer till barnuppfostran/mat/socker/amning/sömn/nattning/känslor/tankesätt etc… Och det kan göra väldigt ont och ge mycket illa i måendet för en känslig människa (som jag)! 

Detta är ju något som jag själv får (skylla)! Att jag tankar åt mig av allt (fel). Men det är något jag inte kan/kunnat göra något för. Jag är som jag är och jobbar för att vara stark och inte ta åt mig.

Jag känner ju att jag är på vinnarsidan nu. Och life is bueno!

Annonser