Still alive

Jag har bara haft lite semester från bloggen. Inspisen försvann totalt. En ett åring med en oxes vilja och envishet samt en fyra årings temperament gör lite slut på en mammas ork för en blogg. Eller kanske inte ork utan mera på torka angående skrivelsen. Har liksom inte vetat vad jag skall skriva om. Alla dagar känns så lika så det finns inget att skriva om.

Jag skall ta mig i kragen och skriva lite en annan dag om Melwns utveckling. Där händer det minsann om något händer  någonstans. Jösses! Även Winston skall hag berätta om, där har det också skett ett och annat. 💙💙

Jag var på en minisemester med min Anna till Tallin i början i augusti. Alldeles underbart, och att sova på hotell var kanoners! 

Har pysslat på med mina smycken, tänkte visa lite av dem här:

Att våga…

Det är inte så enkelt att släppa taget och bara göra det man älskar.  Jag har alltid haft en dröm om att våga sjunga offentligt, men är alldeles för rädd för att öppna mig så. 

Jag har ju tidigare skrivit om att jag lider utav social fobi. Så då förstår ni att det är nästan omöjligt för mig att kunna klara av att stå ”naken” framför folk. Men nu tänkte jag endå dela en liten video utan bild på mig då jag sjunger. Det är redan rätt stort för mig.. 

Jag tittade för första gången på ”Så som i himmelen” hemma hos min syster i Sverige. Och efter det fick ”Gabriellas sång” en helt annan känsla hos mig. Tänk att jag inte hade sett den innan, helt galet ju.

Jag sjunger ute medan barnen leker 🤗


Jag önskar så att det skulle bildas en liknande kör som jag var med i förut. Där står jag inte i centrum men får endå sjunga. Och kanske jag en dag vågar uppträda med en solo sång… känns dock långsökt 😮

Jag vill alltid leva som nu!

Jag känner en sån tacksamhet över att jag har möjligheten att leva som jag just nu gör! Eller jag gör ju det själv möjligt pga att jag jobbar nu om helgerna om sommaren och de andra årstiderna även på vardagarna några gånger i veckan!

Ekonomiskt ingen fara alls, vilket jag var super orolig över innan. Skönt då alla bitar faller på plats! Men jag funderar framåt trots lyckan nu! Jag känner att jag inte riktigt vet vad jag vill, angående min fasta tjänst i Lojo! Jag skulle förevigt vilja jobba som jag nu gör. Är det möjligt? Att hoppa in som nu och få bestämma själv över när jag jobbar. Men så kommer vi till framtiden då jag skall ta pension. Vill jag då leva på knäckebröd och vatten. Det kanske endå känns okej att åka tillbaka på jobb 2019. Det är väl bara nu allt känns lite sådär angående det. När jag väl är inne i rullorna åter så är allting säkert riktigt bra trots min känsla nu.

Ikväll gick jag på en promenad med Winston. Kände myset inom mig då vi traskade och sökte blommor ihop. Han är het en annan fyra åring då man är på tumis. Så härlig, fundersam, gosig och hjärtlig 🌸🌺

Sommar🌸

Äntligen skriver jag ner några rader! Det har liksom int funnits någon motivation för det på en lång tid! 

Jag har pysslat med mina ”smycken”


Varit mycket utomhus!


Träffat vänner om kvällarna efter att barnen somnat!


Fått ett finger i ögat, vilket ledde till läkarcheck! Jag såg helt galen ut 😱


Winston har varit borta från oss i en vecka! Han var med mofa&mommo på deras stuga!


Njutit tillsammans med familjen 😍


Jag kanske har glömt att visa min bästistatuering 🤗


Tillsammans med min soulmate💕


Hur har er sommar startat 😊

Snälla hjälp mig

Jag är just nu i ett skede i livet där jag känner mig misslyckad/oförstådd samt borttappad!

Allt detta pga uppfostringsåsikter! Alltså ”åsikter” över hur vi uppfostrar våra barn. 

Jag är en super känslig typ som tankar allting åt mig. Och sedan börjar jag att tvivla på  mig själv trots att jag vet att vi gör rätt. Och det vet jag pga min utbildnig samt diskussioner med andra människor samt rådgivningen. 

Det är så mycket som jag skulle vilja skriva ut men som jag tyvärr måste välja att hålla mig ifrån pga att det gäller allt för nära personer! 

Men jag skulle mer än gärna vilja höra er åsikt om uppfostran.

Vad anser ni som viktigt! Håller ni konsekventa, håller ni era ”hot”, står ni på er alla gånger? Etc…

Jag är nämligen super konsekvent och håller alltid det jag säger och står på mig! Under inga omständigheter ändrar jag mig! Men då jag får höra att jag är för hård eller att vär pojke på fyra år är för liten så ger det mig nippor samt osäkerhet. FASTÄN jag vet att vi hör rätt!! 

Att uppfostra ett barn är ingen lätt uppgift. Det skulle gå så mycket lättare om alla andra stödde den som uppfostrar. Istället för att göra föräldern till åtlöje inför barnet.

Jag känner mig super ledsen och detta äter min energi helt otroligt mycket!

Jag kan inte förklara mer för dem det gäller för de vill inte förstå eller knappt lyssna! 

Det enda jag vill är att skapa trygghet till mina barn! Regler skapar trygghet 😔❤

Förlåt

Men jag har ingenting att säga eller skriva om! Jag har mycket jobb just nu och det äter min tid! Då jag är ledig går tiden till att andas och att fixa ett bombnedslag till hem. Plus allt där emellan! Så om någon känner sig utelämnad är detta orsaken till min frånvaro! Men ni får hemskt gärna ta kontakt om jag är saknad!

Vi har haft ett års kalas för Melwin. Vi höll ett minikalas med de riktigt riktigt närmaste. Det är svårt att göra utan att någon känner sig åtsidosatt! Så jag hoppas att de som inte blev bjudna är okej och förstår. 

Idag är dagen då liten föddes💙

”För ett år sedan kände jag den första värken efter att vi hade gjort något som tydligen satte igång allt 😜Och det fortsatte med regelbundet värkarbete efter det! Värktopparna tog luften ur mig stundvis. Tänkte att herreguuud vad har jag gjort. Ringde förlossningen och Laura svarade. In på bb var vi i samma tider som med storebror. 7cm öppen och chockerad då det visade sig att killen skulle födas med rumpan före. Ut kom en söt och underbar gosse som nästan kakkade och kissade på läkaren, alla 7 (9) personer i rummet gapskrattade 🤣 Imorgonbitti kl.9.30 tiden är du redan 1 år 💙 Älskade rumpnissen”

Detta är taget på den beräknade dagen. 3.5-16 och tänk att han sedan föddes följande morgon☺️✨

Nästan 2 år

Ja ni läste rätt!! Nästan 2 år sen jag senast var ut och partajjade med mina fina. Och igår var det äntligen dags för fest!

Vi är fyra kompisar som alla ses lite nu och då tillsammans. Alla dessa tre är mina finaste ädelstenar som jag älskar utav hela mitt hjärta! Den ena är galnare än den andra 🤣 

Vi hade en såååå prima kväll att jiiisses! Skrattade, åt, drack, dansade och prepplade på. Timmarna flög iväg liksom alltid. 

Vi är alla fyra kvinnor som blivit starkare utav svåra livstider! 

Vi håller ihop i vått och torrt. ❤

Tar det bueno

Jag har varit i mitt ”förra liv” en som funderat massor på allt och inget. Men med tiden så har jag slutat bry mig mer och mer över vad andra tycker och tänker. Det är inte lätt alltid men jag har kommit långt. Jag jobbar mycket med mig själv. Kämpar med att tänka att jag duger så som jag är. Att jag inte behöver vara någon annan för att platsa in. Jag klär mig så som jag vill och följer ganska ”lite” trender. Jag är så som jag vill vara. Jag vill bli ännu bättre på att lita på mig själv samt få ett ännu bättre självförtroende. 

Jag kan märka hur jag blivit bättre på att inte bry mig om småsaker på samma sätt som innan. Att jag inte målar upp stora bravader av små skavanker. 

Att jag inte jämför mig med andra familjer. Vi gör som vi tycker är bäst. Vi äter det vi äter. Vi lever som vi lever. Och vi bryr oss inte om allt som är si och allt som är så. Vi gör som vi mår bäst! För livet är för kort!

Jag hade en tid i livet då jag försökte passa in och levde där efter. Och det tärde på mig något otroligt. Men nu, nu är jag på lång väg bort därifrån. 

Människan, är verkligen bra på att trycka ner andra. Att tillrättavisa andra. Speciellt då det kommer till barnuppfostran/mat/socker/amning/sömn/nattning/känslor/tankesätt etc… Och det kan göra väldigt ont och ge mycket illa i måendet för en känslig människa (som jag)! 

Detta är ju något som jag själv får (skylla)! Att jag tankar åt mig av allt (fel). Men det är något jag inte kan/kunnat göra något för. Jag är som jag är och jobbar för att vara stark och inte ta åt mig.

Jag känner ju att jag är på vinnarsidan nu. Och life is bueno!