Vargar på besök!!

Läste detta och håret reste sig på mina armar och tårarna brände i ögonen av rädsla! Tänk hur detta hade kunnat sluta!! Vems ansvar är det om det blir människospill/ BARNADÖD?

Hon som skriver är en bekant till mig. Hon bor i Kudiby i Snappertuna. Dela gärna vidare detta, kanske det hjälper.. kanske inte!

Igår kväll hände det, som inte borde ha fått hända. Eller edes borde kunna ha hända, edes i vildaste mardrömmarna.

Vi hamnade avbryta barnens ridlektion på grund av att det kom vargar in på gården!! Det var verkligen en nära ögat situation, och jag vågar inte edes tänka hur det kunde ha slutat, om Vi inte hade hunnit fly in i stallet…

Klo 19.45 ringer min telefon. Ringaren är en mamma, till barn som var precis på föregående lektion i stallet. Jag svarar;

Mamman berättar att det är två vargar, precis nu just och går över sandvägen in på vår gård. Orädda för hennes bil traskar de in på gården. Vår gård som är full av folk. Barn på ponnyn.

Jag komenderar omedelbart alla barnen ner från ponnyna, och säger lungt men skarpt, att nu går Vi direkt in. Precis när sista ponnyn går över stalltröskeln, vänder jag om för att stänga dörren. Och då står det två vargar mitt på ridplan och snusar vilt på ponnyernas spår. Vargarna springer siksak och snusar. Jag ropar högt att det är vargar på ridplan, barnen rusar till dörröppningen och Vi alla ser dem. Jag ringer hastigt till min man, att han ska ringa åt jägarna att Vi har vargar ca. 15m från oss mitt på ridplan (och dessutom helt orädda), där Vi en minut tidigare var med fyra barn och ponnyer. Vargarna reagerar inte alls på skrik! En flicka får filmat dem med sin telefon.

Jag ringer till nödcentralen och berättar vad som pågår. De tar det på full alvar och sänder direkt polisen på plats. Barnen ringer sina föräldrar. Polisen och jaktlagen kommer. Jaktlagen Försvinner ner till åkrarna för att skrämma iväg vargarna. Polisen diskuterar med oss och sen far de ner till plan. Tur, så har vi blötsand och vargarnas spår hittas. Det är som nyårs kväll, när de skjuts upp i luften, för att chasa vargarna.

Polisen har foton på spåren de tog själv och videon som en av ryttarna filmade.

Alla är Vi chockade och arga och ledsna. Jag darrar när jag tänker på, hur nära det var, att Vi var nere på ridplan precis innan vargarna dök upp dit! Vad skulle ha hänt, om Vi stannat en minut längre. Ponnyerna skulle ha skenat iväg, herre vet hur långt som hellst. Barnen skulle ha trillat (kanske långt borta från gården?) och kunnat skada sig allvarligt. Skulle vargarna då gett sig på barnen eller ponnyerna? Helt klart är ju, att vargarna kom efter hästlukten. De brydde sig inte om bilar som hörde iväg från gården, inte av att jag ropade högt på plan som man gör för att ryttarna ska höra. Vargarna brydde sig inte att vara rädda för människolukten heller. Är detta normalt?! Det är det inte!! Det är en tidsfråga nu innan det händer något fruktansfärt! Måste Vi vänta på det???

Jag kan inte låta mina egna barn mera vara på gården edes under min egen uppsikt, det hjälper ju inget då vargarna inte är rädda för mig. Jag vet inte hur jag ska våga ha ponnyna ute?? Och ingen talan edes om, att jag skulle våga ha ridlektioner! Inte kan man ju ta sån risk…

Jag ber hjälp av alla som kan tänka sig hjälpa… Hjälp till att Vi får ändring på det här! Vargen hör inte hemma på gårdar!!

Stort Tack till jaktlagen och Raseborgs polisen för snabb reaktion!! 🙏🏽

Annonser

Ett kort meddelande till er alla!

🎁🎅🏼Snart är i vi inne i halva november, det betyder att dagarna till jul närmar sig fortare än vi anar. 

Hos mig kan ni beställa personliga julklappar. Dessutom återvunna, den viktigaste delen för mig är att nästan allting är gjort utav gamla smycken. Endast bokstäverna och lite utav dekorationerna är nya, men en hel del av dekorationerna är också återvunnet material. 

Med detta meddelande ville jag bara lyfta fram att detta är en bra julklapp i mitt tycke. 

Kasta inte i 🚮 utan fixa nytt! ♻️

Gå in på min sida för mera inspiration: 

https://m.facebook.com/NamnArmband-av-Malin-386949371675443/

Vuxenvärlden

Att vara vuxen känns ibland virrigt! Det känns som att alla runtomkring är lika som när man var ungdom. Har man som vuxen verkligen blivit vuxen eller lever man lika som då man var ungdom. Jag funderar ofta på det. Kommer på så många olika situationer där jag just hamnar i den funderingen. Många vuxna skriver så brutala och vidriga kommentarer. Många vuxna beter sig som snorungar. Många vuxna är så omogna. Men också på ett positivt sätt omogna. Blir man någonsin vuxen? Jag kan ibland få en känsla att jag fortfarande är 20 och omogen, fjantar mig och fjollar på! Men det är väl det som gör att man håller sig ung. Men det som jag inte tycker stämmer in på att vara vuxen är att många vuxna beter sig så förfärligt fult. Trodde att då man blir fullvuxen så gör man inget fult mot någon. Man har liksom lärt sig det på vägen till det vuxna livet.

Hur är man som vuxen eller hur skall man bete sig? 

Haha sånt svammel 🙈😆

En suddig bild på en vuxen människa och en snart 1 och en halv åring till barn 💙

Varför är alla superhjältar hetero?

Idag då vi satt och åt tacos till middag så började våran filosofiske fyraåring fundera. Han frågade om batman har en flicka, om stålmannen har en flicka, om spiderman har en flicka…

Och det fick filosofiske mamman att börja fundera över varför ingen superhjälte är homosexuell?! Tänk så sjuuukt bra bild de sku skapa för en liten knatte. Att redan där få fram att det är lika naturligt att man kan älska en utav samma kön. Kanske jag borde börja skriva en bok? Haha 😂

Näää, men någon annan? Linn Ljung, kanske något för dig? Tycker faktiskt att det sku va på tiden att få fram det ännu mera. Superhjältar är något (alla) barn ser upp till. 

Våra grannar är homosexuella och för Winston är det inte något speciellt. Det är helt normalt för honom som det är att hans mamma o pappa bor tillsammans. 

Superfunderingar här hej 😆

Bilden har dock inget alls med funderingarna att göra! 

#walktheline 

#metoo

Överallt ser man kvinnor som delat detta! Jag har själv inte sett en man dela, men självklart är det många också. Jag har själv delat och känner mig så asig då jag tänker på händelserna. Men det är ju inte jag som skall känna så, utan asen som gjorde saker emot min vilja!

En händelse hände då jag var tillsammans med en kille. Han ville ha analsex, jag ville absolut INTE! Men han gjorde det emot min vilja endå. 

En annan händelse hände i Turkiet. Han ville ha sex, jag ville inte. Han försökte och vilseledde mig tills jag kände att han var inuti mig. Då knuffade jag bort honom och hittade ett bälte som jag slog till honom med! Sprang iväg…

Händelser från krogen är många! Tafsad på rumpan otaliga gånger. Känslan då man känner sig som ett byte på en köttmarknad då man står och dansar. Kåta ögon som stirrar och händer som börjar tafsa. 

I vuxnare ålder började jag ge örfilar då någon tafsade. Eller så har jag skrikit till vart skåpet skall stå! Men då har jag fått höra att jag är en surkärring!

Jävla skitstövlar!

Det susar i själen…

Just nu sitter jag med en liten kaffetår kvar i koppen.. tänkte att det vore bra att få ut lite till skrift, hur jag just nu känner och mår. 

Mitt liv har varit en berg&dalbana. Har varit deprimerad och har även social fobi. Men båda dera har jag lyckats klättra upp rätt så bra ifrån. Jag är bara så bitter över hur en annan människa kan få mig att känna sånt äckligt sus i själen. Sku man endå kunna skaka av sig det dåliga suset som knackar på ibland. Fast jag antar att susen är ärr i själen som aldrig riktigt försvinner. Jag får jobba med att acceptera då jag känner det istället. Gråta ut då jag faller ihop, prata ut om hur allting känns. 

Men det som är tyngst är att inte kunna lita på sig själv tillräckligt. Att hela tiden vara rädd att jag inte är tillräcklig för mina vänner. Är rädd att det bara försvinner, rädd för att de bara blir kalla, rädd för att jag förstör allting då det susar i min själ! Ja, rädd för att de bara skall lämna mig! Detta om suset…

Social fobin är nästan aldrig på besök.. Ibland kan jag känna panikångesten knacka på men jag brukar fixa bort skiten! Jag kan ibland känna mycket obehag inför situationer MEN jag tar mig igenom det. 

Jag är rätt stolt över mig! Men är också trött över att någon kan styra mitt liv pga det förflutna. Hur jag än försöker så kommer det på besök ibland. 

Men som sagt, det är bara så lite utav mig mera som lider nu. Jag har fått mera skinn på näsan och kan face the fear när det kommer!

Hejja mig 💪🏼

Vad vill jag…

Jag vet inte vad jag vill skriva om… haha! Men jag vet att jag vill plita ner något nonsens just nu. Ibland känns det eller tjaaa väldigt ofta att jag är totalt okapabel att tänka klart.. Känns som att alla mina supertankar är totalt borta. Det enda jag gör om dagarna är att lyssna på mina hoppetossar till pojkar som gör varandra galna och även mig. Vissa dagar är totalt katastrofala, känns som att jag inte gör annat än mördar med min blick samt hotar som en opåläst närvårdare. Jag gör så massor av fel konstant vad gäller uppfostran. Jag skäms över mitt beteende emot barnen. Varför blev jag en monstermamma? Vad hände? Är jag normal? Okej, alla dagar är faktiskt int sådär rotiga som det låter. Men samvetet, ajj det där illa svidande hjärtat som lider då man varit alltför hopplös själv! Att vara mamma med ”pms”humör pga tröttma av jomande ungar, it e de lätt it i ! Eller e de? Jag känner mig ofta så ensam om att känna mig värdelös och felaktig! Fast innerst inne vet jag ju att jag int e de! Men endå nog väldigt upp o ner i orken att vara en stabil varelse som borde orka avbryta konflikterna innan de bryter ut. Istället är jag o uppför mig som en trotsig 32 åring jag med som min fyra åring! 

Detta blev minsann en enda soppa av massor av tankar som jag bara plitade ner utan en minsta aning om någon förstår mig. Det är skönt att skriva av sig ibland. Men vet ni vad, att även fast allt inland könns rikit åt fanders o helviti så är det de bästa livet jag just nu lever. Aldrig har jag förut älskat sp mycket som jg älskar mina skitungar! Gaaad vad dom e bäst! De är bäst på alla tänkbara sätt! Bäst på att vis de ärligaste fiilisana i världen!

Over and out! H. Skrikodjuret till monstermorsa! 

Rädslan

Det är lustigt, eller tjaaa…(kanske int egentligen med tanke på denna värld vi lever i) att ju äldre jag blir destu räddare blir jag att vistas utomhus ensam i skymning. Varje gång jag går/cyklar då det är skymt ute så blir jag totalt nojjig över att någon skall göra mig illa. Fantiserar allt som oftast att ”där framme står någon nu och hoppar på mig, våldtar/misshandlat/dödar mig”!! 

När jag var yngre så tänkte jag inte så djupt om dessa möjliga situationer. Herregud så som man levde då, vansinnigt! Jag blev ju dock förföljd hem efter krogen utav en kille som hade mörka kläder och luvan upp på huvudet! Det var exakt likt en skräckfilm, ju fortare jag gick destu fortare kom han bakom mig. Det slutade med att jag och han hade dragkamp med ytterdörren till höghuset där jag bodde. Jag darrade likt ett asplöv och benen vek sig under mig och jag panik grät. Men jag klarade mig undan och vet inte ännu i denna dag vad han var ute efter! Så jävla skrämmande.

Och så igår allt som hände! Jag kan inte (känslig som jag är) sluta tänka på mamman som gick med barnvagnen som blev knivhuggen och avled. Hennes baby som blev utan mamma, hennes liv.. hennes allt försvann! Så fruktansvärt sorgligt att det skär i bröstet på mig 💔😓

Många tankar idag om skit o elände!  Säger bara det JÄVLA TERROR DÅRAR! MÅ NI BRINNA I HELVETE OCH LIDA SÅ ATT ERA TÅRAR BRÄNNER DÅ NI LIPAR EFTER ER SATANS TRO 😡

Still alive

Jag har bara haft lite semester från bloggen. Inspisen försvann totalt. En ett åring med en oxes vilja och envishet samt en fyra årings temperament gör lite slut på en mammas ork för en blogg. Eller kanske inte ork utan mera på torka angående skrivelsen. Har liksom inte vetat vad jag skall skriva om. Alla dagar känns så lika så det finns inget att skriva om.

Jag skall ta mig i kragen och skriva lite en annan dag om Melwns utveckling. Där händer det minsann om något händer  någonstans. Jösses! Även Winston skall hag berätta om, där har det också skett ett och annat. 💙💙

Jag var på en minisemester med min Anna till Tallin i början i augusti. Alldeles underbart, och att sova på hotell var kanoners! 

Har pysslat på med mina smycken, tänkte visa lite av dem här: