Drömmen

Jag har i flere år haft en dröm. Jag älskar att återvinna. Och drömmen är att någon dag kunna få sälja mina skapelser i en liten minishop med en liten del loppiskläder/saker. Loppis hör ju också till mitt hjärta. Men, detta skulle vara för svårt att förverkliga rent ekonomiskt. Hyra, lån och allt där till som alla människor har i livet.. ja, ni vet.

Men så var det en som sade, pop up butik!! Ja, det vore ju nåt. Det skulle absolut vara en karamell att suga lite på. Men var? Hyran får ju inte vara hög. Och stället inte för stort, eftersom jag vill hålla det till min vision. Jag vill ha ett litet ställe som jag skulle dekorera upp med mina skapelser. Kläder och grejer skulle vara halva butiken och mina grejs skulle vara andra halvan. Åååå guuud så kul det skulle vara😀

Jag skall fortsätta drömma✨

Annonser

2017

Detta år är året då jag läkt mina sår. Jag har lagt allt bakom mig. Lärt mig att lämna allt som gjort mig ont bort. Har inte blivit påmind över gamla minnen. Jag är en stark Malin nu. Känner mig så förbannat stolt över mig själv. Tänk att jag till slut kunde fixa allt detta själv. Nä, nu ljuger jag. För själv har jag nog inte fixat det. Alla människor på bilderna är delaktiga i mitt befinnande. Jag är er oändligt tacksam! Älskar er så att det gör ont i hjärtat. Ni är värda mer än pengar kan köpa. 2017 var definitivt mitt år!

❤️❤️ Love Love Love ❤️❤️

Visat intresse

Jag fick efterfrågan om att berätta hur jag går till väga då jag lagar ljusen. Såhär under kommer lite beskrivning.

Först tar du fram något du kan ha stearinet att smälta i. Jag använde en gammal emaljbytta.

Du lägger upp ett vattenbad, alltså vatten i en kastrull och emaljbyttan ovanpå.

Lägg stearin i byttan och låt det smälta upp.

Sinitarra (häftmassa) behövs. Nu mäter du veken med plåtburken och tar så mycket överlopps så att du kan knyta den på en pinne. (Du ser snart en bild). Fäst veken med sinitarra i burkens botten i mitten. Sedan knyter du en pinne uppe på toppen så att pinnen vilar på burkens kanter. (Det ser ni på bilden hur jag menar).

När stearinet har smultit, häll föriktigt ner det i burken. Var väldigt försiktig så att du inte bränner dig.

När ljuset har stelnat, kolla att det är jämt. Om inte så får du smälta lite mera stearin och hälla försiktigt på och lappa.

När du är nöjd så klipper du bort pinnen.

Tadaaaaa 😊

Ni ser på bilden hur jag menade angående att knyta fast veken på pinnen.

Jag vet inte vad min telefon har för fel eller om det är denna sida som bråkar. För jag kan inte lägga till fler bilder, den kastar bara ut mig från inlägget. Men jag lägger bilderna under då jag delat den på Finlandssvenska bloggarsidan. Om ni har fler frågor så fråga på😊

Ljusstumpar+konservburkar=sant

Jag älskar ju att återvinna, och nu har jag kommit på något som är nästan lika roligt som mina smycken som jag också återanväder av gammalt ting.

Imorgon skall jag bara fixa decupage på dessa burkar samt pimpa dem lite extra med band och pärlor. Jag tror det kommer bli finfint. Har redan ikväll testat ett och det brinner vackert. Tänk så mycket fint man får utav så lite. Och det bästa är ju att allt är återvunnet av gamla ljusstumpar som jag sparat samt plåtburkar. Gaaad så keikkor de e 😜🕯

Mina fina sidor!

Nu tänkte jag skriva ner positiva tankar om mig själv. Och detta gör jag för att jag allt för ofta är för hård emot mig själv. Det är jag inte ensam om, ni borde också skriva ner era fina sidor. Ge er själva en klapp på axeln och älska er själva. Det negativa tänkande om sig själv är oftast den starka men nu putsar vi bort den, visst?

– Jag är snäll. Om man är snäll emot mig, kommer ni att känna och uppleva min snälla sida. Jag vill snälla människor omkring mig alltid gott.

– Jag är djup. Jag tänker väldigt djupt med människor som öppnar sig för mig. Jag hittar ofta lösningar och vägleder människor till att må bättre.

– Jag lyssnar alltid. Om någon vill ha min tröst genom att få prata av sig, så är jag den människan som alltid lyssnar. Jag lyssnar fast mitt i natten. Att få vara en pelare åt någon är alltid en ära. Att gå känna sig viktig och pålitlig gör mig stark som människa.

– Jag är bra på att jobba. Jag har fått höra sedan jag var (15,16) att jag tar initiativ. Jag ser vad som skall göras och jag är kvicktänkt. Jag lär mig rätt snabbt nya uppgifter.

– Jag ger ofta positiv feedback åt mina kolleger. Tackar alltid då jag får hjälp. Oftast får jag som svar ” det är inget att tacka för, det hör ju till jobbet”! Men för mig så är det vintigt att visa tacksamhet.

Jag är nog helt klart bra på så mycket mer. Men tänkte att nu räcker deg för denna gång. Hoppeligen hakar någon annan på det positiva, och skriver ner fina rader om sig själv.

Jag är väldigt bra att ha som madrass dessutom 😊

Psykisk ohälsa

Jag tänkte på en sak idag. Då när jag mådde som sämst, då pratade jag med ganska många ytliga vänner om mig och mina problem. Men kunde märka att varje gång mådde jag bara sämre då jag pratade med människor som inte riktigt var de där bästa som man delar allting med. Men då jag mådde sjuuukligt dåligt pratade jag för att jag bara behövde få empati och känna kärlek av människor, och att få en bekräftelse. Men jag kände alltid efteråt hur vilsen jag var och hur jag letade efter någonting som jag inte riktigt visste vad var just då.

Nu då jag har landat och är rätt stabil så förstår jag så mycket utav mitt handlande då. Jag var så vilsen, behövde så mycket av fel människor. Jag är absolut tacksam över allting de gjorde för mig, att de lyssnade på mig. Men det var ju inte egentligen det jag behövde. Nu vet jag så mycket mer om mig själv. Jag vet exakt vem som är de där bästa och speciella för mig och jag vet att jag är det för dem.

Tänk att det slog mig idag, känner någon med mig? Det är nog en sådn soppa denna psykiska ohälsan men den för nog någonting gott med sig också.

Jag kom på en annan sak också här om dagen. Om någon har gjort dig riktigt illa, då är den människan luft för dig till slut. Men ibland känner du av den. Då har man fått luftbesvär 🤣😂

Haha… dålig humor i know!

Vargar på besök!!

Läste detta och håret reste sig på mina armar och tårarna brände i ögonen av rädsla! Tänk hur detta hade kunnat sluta!! Vems ansvar är det om det blir människospill/ BARNADÖD?

Hon som skriver är en bekant till mig. Hon bor i Kudiby i Snappertuna. Dela gärna vidare detta, kanske det hjälper.. kanske inte!

Igår kväll hände det, som inte borde ha fått hända. Eller edes borde kunna ha hända, edes i vildaste mardrömmarna.

Vi hamnade avbryta barnens ridlektion på grund av att det kom vargar in på gården!! Det var verkligen en nära ögat situation, och jag vågar inte edes tänka hur det kunde ha slutat, om Vi inte hade hunnit fly in i stallet…

Klo 19.45 ringer min telefon. Ringaren är en mamma, till barn som var precis på föregående lektion i stallet. Jag svarar;

Mamman berättar att det är två vargar, precis nu just och går över sandvägen in på vår gård. Orädda för hennes bil traskar de in på gården. Vår gård som är full av folk. Barn på ponnyn.

Jag komenderar omedelbart alla barnen ner från ponnyna, och säger lungt men skarpt, att nu går Vi direkt in. Precis när sista ponnyn går över stalltröskeln, vänder jag om för att stänga dörren. Och då står det två vargar mitt på ridplan och snusar vilt på ponnyernas spår. Vargarna springer siksak och snusar. Jag ropar högt att det är vargar på ridplan, barnen rusar till dörröppningen och Vi alla ser dem. Jag ringer hastigt till min man, att han ska ringa åt jägarna att Vi har vargar ca. 15m från oss mitt på ridplan (och dessutom helt orädda), där Vi en minut tidigare var med fyra barn och ponnyer. Vargarna reagerar inte alls på skrik! En flicka får filmat dem med sin telefon.

Jag ringer till nödcentralen och berättar vad som pågår. De tar det på full alvar och sänder direkt polisen på plats. Barnen ringer sina föräldrar. Polisen och jaktlagen kommer. Jaktlagen Försvinner ner till åkrarna för att skrämma iväg vargarna. Polisen diskuterar med oss och sen far de ner till plan. Tur, så har vi blötsand och vargarnas spår hittas. Det är som nyårs kväll, när de skjuts upp i luften, för att chasa vargarna.

Polisen har foton på spåren de tog själv och videon som en av ryttarna filmade.

Alla är Vi chockade och arga och ledsna. Jag darrar när jag tänker på, hur nära det var, att Vi var nere på ridplan precis innan vargarna dök upp dit! Vad skulle ha hänt, om Vi stannat en minut längre. Ponnyerna skulle ha skenat iväg, herre vet hur långt som hellst. Barnen skulle ha trillat (kanske långt borta från gården?) och kunnat skada sig allvarligt. Skulle vargarna då gett sig på barnen eller ponnyerna? Helt klart är ju, att vargarna kom efter hästlukten. De brydde sig inte om bilar som hörde iväg från gården, inte av att jag ropade högt på plan som man gör för att ryttarna ska höra. Vargarna brydde sig inte att vara rädda för människolukten heller. Är detta normalt?! Det är det inte!! Det är en tidsfråga nu innan det händer något fruktansfärt! Måste Vi vänta på det???

Jag kan inte låta mina egna barn mera vara på gården edes under min egen uppsikt, det hjälper ju inget då vargarna inte är rädda för mig. Jag vet inte hur jag ska våga ha ponnyna ute?? Och ingen talan edes om, att jag skulle våga ha ridlektioner! Inte kan man ju ta sån risk…

Jag ber hjälp av alla som kan tänka sig hjälpa… Hjälp till att Vi får ändring på det här! Vargen hör inte hemma på gårdar!!

Stort Tack till jaktlagen och Raseborgs polisen för snabb reaktion!! 🙏🏽

Ett kort meddelande till er alla!

🎁🎅🏼Snart är i vi inne i halva november, det betyder att dagarna till jul närmar sig fortare än vi anar. 

Hos mig kan ni beställa personliga julklappar. Dessutom återvunna, den viktigaste delen för mig är att nästan allting är gjort utav gamla smycken. Endast bokstäverna och lite utav dekorationerna är nya, men en hel del av dekorationerna är också återvunnet material. 

Med detta meddelande ville jag bara lyfta fram att detta är en bra julklapp i mitt tycke. 

Kasta inte i 🚮 utan fixa nytt! ♻️

Gå in på min sida för mera inspiration: 

https://m.facebook.com/NamnArmband-av-Malin-386949371675443/