Nästan 2 år

Ja ni läste rätt!! Nästan 2 år sen jag senast var ut och partajjade med mina fina. Och igår var det äntligen dags för fest!

Vi är fyra kompisar som alla ses lite nu och då tillsammans. Alla dessa tre är mina finaste ädelstenar som jag älskar utav hela mitt hjärta! Den ena är galnare än den andra 🤣 

Vi hade en såååå prima kväll att jiiisses! Skrattade, åt, drack, dansade och prepplade på. Timmarna flög iväg liksom alltid. 

Vi är alla fyra kvinnor som blivit starkare utav svåra livstider! 

Vi håller ihop i vått och torrt. ❤

Tar det bueno

Jag har varit i mitt ”förra liv” en som funderat massor på allt och inget. Men med tiden så har jag slutat bry mig mer och mer över vad andra tycker och tänker. Det är inte lätt alltid men jag har kommit långt. Jag jobbar mycket med mig själv. Kämpar med att tänka att jag duger så som jag är. Att jag inte behöver vara någon annan för att platsa in. Jag klär mig så som jag vill och följer ganska ”lite” trender. Jag är så som jag vill vara. Jag vill bli ännu bättre på att lita på mig själv samt få ett ännu bättre självförtroende. 

Jag kan märka hur jag blivit bättre på att inte bry mig om småsaker på samma sätt som innan. Att jag inte målar upp stora bravader av små skavanker. 

Att jag inte jämför mig med andra familjer. Vi gör som vi tycker är bäst. Vi äter det vi äter. Vi lever som vi lever. Och vi bryr oss inte om allt som är si och allt som är så. Vi gör som vi mår bäst! För livet är för kort!

Jag hade en tid i livet då jag försökte passa in och levde där efter. Och det tärde på mig något otroligt. Men nu, nu är jag på lång väg bort därifrån. 

Människan, är verkligen bra på att trycka ner andra. Att tillrättavisa andra. Speciellt då det kommer till barnuppfostran/mat/socker/amning/sömn/nattning/känslor/tankesätt etc… Och det kan göra väldigt ont och ge mycket illa i måendet för en känslig människa (som jag)! 

Detta är ju något som jag själv får (skylla)! Att jag tankar åt mig av allt (fel). Men det är något jag inte kan/kunnat göra något för. Jag är som jag är och jobbar för att vara stark och inte ta åt mig.

Jag känner ju att jag är på vinnarsidan nu. Och life is bueno!

Hur orkar Isabella Löwengrip??

Det finns några bloggar jag läser varje dag. Och två utav dem är Bellas blogg samt Elins blogg. Det som är så intressant är att jag känner sån lycka då jag läser dessa kvinnors inlägg. De är båda så hiskeligt duktiga på det de gör. De brinner båda två från hjärtat med vad de skapar. De är starka kvinnor, och jag ser så upp till dem! Önskar att jag hade ens lite utav den självsäkerhet de står på! 

Men något som är så tråkigt, det är Bellas kommentarer från läsare. Hur orkar människor skriva så jäkla fult och kränkande? Hon är ju van skriver hon, MEN oberoende van eller inte så måste det ju vara sjukt tungt att orka se!! Det ger mig hatkänslor då jag läser allt fult! Känner sån vrede och skulle vilja komma igenom skärmen och banna skitstövlarna!!!

Bilderna har definitivt inget med inlägget att göra🙊

Första gången för Winston

Detta år blev första gången som Winston gick och påskade. Han som verkar vara väldigt tuff är väldigt tillbakadragen och ängslig innerst inne. Men idag var han hur modig som helst! Knackade på dörrar samt drog ner handtagen då det tog för länge att öppna för dem 😅 Sade modigt glad påsk med hög stämma. Till och med mitt i byn ropade han stolt GLAAAD PÅÅÅSK!! Godismängden blev för en trettonpersoners familj! Du milde! Men vi hade såååå roligt alla tre. Pappan var på sählymatch, så det var jag och barnen på tumis! Allt löpte alldeles bra. Och vädret var kallt men soligt. Lade vinterhalaren på Melwin och han var passligt varm. Winston var påskhäxa och Melwin var ett påsklamm! Sååå söta😍 Lillammet somnade efter en stund sittandes. Såg så mysigt ut då lammungen snarkade sött. Jag känner sån lycka att få vara mamma till just dessa två små liven. 


När jag var barn så hängdes alltid strumpbyxorna upp på ugnen. Där hänger även mina barns 🐣


Hoppas ni haft en fin dag alla ❤

Nya skapelser

Jag har utökat konceptet, och nu har jag börja fixa nyckelhalsband+ nyckelband! 

Här är de jag gjort hittills:


Igår var jag på skattjakt. Hittade en hel hög med halsband på två olika loppisar. Ibland har man tur. Hittade faktiskt också några nyckelringar till mina projekt. Skulle ju helst vilja följa konceptet och använda mig utav ”gamla” nyckelringar. Så, har du hemma i gömmorna såna som bara ligger och skräpar så köper/byter jag gärna dem.


Här kommer ni in till min sida: NamnArmbandavMalin 💫

Mina recycle armband

Jag vill visa er vad jag gör. Jag köper/byter smycken/pärlor och klipper upp dem eller använder tången till endel. Sedan läggs pärlorna i min samlingsbox och jag skapar enligt önskemål namnarmband. Jag tycker det är alldeles härligt att kunna skapa nytt liv av gammalt som annars skulle slängas.

Här nedan kan ni klicka för att komma in till mitt paradis NamnarmbandavMalin

Ha en fin dag, här i Karis skiner solen med all sin kraft☀️

Melwins framsteg

Nuförtiden så löper allt mycket bättre/bra angående Melwin. 

Han sover oftast en vila på förmiddagen fram till lunch. Ca 1-2 ibland tre timmar. Och efter det äter han och jag lunch (Winston är på dagis ti-to). 

Vid 14/15 äter vi mellanmål och efter det brukar han behöva runt 15.30/16 ta en näppis. Han sover typ 1-2 timmar då. Ibland bara en halv timme. 

Sen är det middag 17/18 tiden. Kvällsmål runt 19.30, så det är ganska tätt på varandra. Han äter nu grekisk joghurt med någon fruktpuré och lite små brödplock. Han har börjat kasta upp gröten om kvällarna. Pga att han är för fullproppad med mat. Jogge är ett bättre samt lättare alternativ. 

Sen blir det pjamssu och soffmys med tutti och runt 20.15/20.30 får han 160ml ersättning. Han läggs i sin säng och somnar själv där. 

Han vaknar en gång ungefär och då somnar han inte om utan vår närhet. Ibland vaknar han första gången halv sex och ibland redan halv ett. Väldigt olika. Men allt känns som att tiden ger belöning. För nu somnar han redan själv i sin säng, vilket var helt omöjligt innan. 

Han är så mysig om morgonnatten. Han älskar att vara nära och kramas. Min lilla myslarv ❤

Allt som är skit om sommaren!

Haha😂 Eftersom allt jämt är så härligt angående årstiden så tänkte jag bjussa på lite hat. Både jag och Winston angstar för vissa grejer.

Getingar!!! Jag HATAR dem! Jag är livrädd för dem och dom förföljer mig som magneter!

piss/arbetsmyror!! Här är det Winston som hatar. Han frågade mig om myrorna vaknar till våren. Jag svarade att japp. Då skulle han stanna inne hela sommaren.

-Mopeder!!! Varför är var och varannan jäkla mopo utan ljuddämpare här i Karis?!?!? Poliser, gör något! Jag får på riktigt fel i kotten av oljudet. 

Spindlar!!! Ryser av bara tanken!😮

– Ormar!! Det är aldrig en trevlig syn i mina ögon.

– Indianhettan!! Jag gillar inte då luften står still och man svettas av att bara leva. Jag lider utav det

Nåjaaa här var det lite pissig info om vad jag inte diggar 🤣

Denba bild passar in på skite, för it e de vakert i 🙈

Sånt som ger mig gråa hår!

Det finns situationer som gör att jag blir förbannad och galen inombords! Jag skulle bara vilja skrika rakt ut välvalda ord! Och mågra av dessa situationer som väcker dessa känslor inom mig är :

– Då man låter sitt lillabarn sitta i framsätet. Alltså ett barn som är ett för litet barn!!! (Hur gammal/lång bör man vara?)

– Då ett barn får sitta utan bälte i bilen! Alltså hur dum i huvu e man som förälder?! Fy fan att själv leva efter en krock då ditt barn dog pga  att bältet var borta! Och nu kniper alla munnen fast med att bältet är en fara i olyckor!! För det är faktiskt en räddande ängel att ha det på än vad den kan döda! Jag orkar int höra den kommentaren för det är fanimig bara lettja och obryddhet det handlar om.

– Barn som cyklar/eller sitter bakom sina föräldrar utan hjälm. 

Sådär ja! Nu till mågot som ger mig rosenröda moln i kroppen:

– Tranorna som återvänder

– Fågelkvitter

– Sopade trottoarer 

☀️🌷🦋


Pappapanelen

Jag kollade imorse på svenska fyran och där råkade pappapanelen sitta. Lyssnade på dem en gång tidigare och tyckte det var så härligt att lyssna på dem. Oftast är det ju mammor som diskuterar om barn och fostran. 

I dagens så debatterades det över hur man ska förhålla sig till nyfikenhet. Dvs då ett barn kläcker ur sig högt och tydligt i matkön ” pappa, varför är han så svart” eller ” pappaaaa varför är hon så tjock”! 

För mig känns det faktiskt inte alls skrämmande att få såna frågor hägt och tydligt inför ”objekten”! Barn är barn och de är nyfikna över sin omgivning och det som för dem är annorlunda för första gången. 

Men det som diskuterades var över hur vi som föräldrar skall svara så att det blir rätt. Håller helt med dem att man inte skall hyscha sitt barn och säga att sådär får man inte prata. För det om något skapar förvrängd syn på olikheter. 

Jag skulle svara på kommentaren över hur svart någon är. Att han eller hon kommer från ett annat land och där är alla mörka. Så som vi är ljusa i huden och kommer från Finland. Att gå mera in på detaljer om att man kan vara född i Finland och endå vara mörk är just då inte vesäntligt. Där kommer bibban till hjälp för de djupare diskussionerna. 

Och mitt svar om att någon är tjock. Det skulle på nåt vis vara kanske lite knepigare men jag tror jag skulle säga att alla människor har olika kroppar. Och alla människor är vackra på det sättet man är skapt. Punkt! 

Hur skulle ni svara och har ni varit med om att någon blivit förnärmad av att ett barn varit nyfiken? 

Så ledsamt att någon känner sig förnärmad av att ett barn är nyfiket och vill lära sig!